Tålamod
Tålamod, ett ord som tåls att fundera på. Vissa har det, och det ska man vara glad över. Och jag är såklart en utav dem som inte fått något tålamod. Vet inte hur ni kära bloggläsare beter er när ni tappar tålamodet helt. Men när jag blir riktigt arg, då är det inte kul att vara i närheten. Det kan ju ni som känt mig länge instämma om. T.ex, en gång när bussen var en halv timme sen, då var vi alla riktigt arga, och jag var ju såklart argast. En halv timme tänker ni, vad är det att jag upp sig för? Jo det väldigt mycket att jaga upp sig för. Jag kan tycka att det är okej om man har en vettig andledning. Fast nu var det ju då såhär, att när vi kom in i bussen. Så sa han att han hade glömt. Att han trodde att vi skulle hämta oss kvart i två, men tjena vi har ju slutat ett på fredagar hela terminen. Plus att när bussen aldrig kom så smsade jag min kompis som åker med en annan taxi, och hon hade sett honom ute vid en rastplats. Och när jag berättade det så börjar han argumentera om att "nä du har väl inga kompisar?" Är det normalt beteende av en vuxen i 50 årsåldern? Nej. Så då blir ju jag såklart ännu argare, och mina kompisar också, och dem talade ju bestämt om för honom att dem var mina kompisar. Men det slutade med att vi skrek halva vägen hem. Så för er som var med då. Ja, jag kan bli arg!
♥
Det är sånna här dagar man inte vill heta Emilia.
Jag älskar dig C♥
Förklaring
Nu ska jag förklara varför jag inte haft tid att blogga. För att jag har ett liv, tro det eller ej. Jag tycker det är jätte kul att blogga. Men bloggen kommer liksom i andra hand. Det klart att jag väljer vänner och hästarna före bloggen. Men ändå förlåt för dålig uppdatering Jag ska göra så gott jag kan med uppdateringen ändå ;). Ska försöka fixa lite tidsinställda nu framöver när det är skola.
Prince <3
Bara för att du är så enormt saknad och att du var så speciell måste jag bara berätta om dig ♥
En fin dag kom det en d-ponny vid namn Prince, han var 16 år och en New Forest förövrigt en valack. Och det här var ju såklart den bästa dagen i mitt liv (trodde jag). Första gången jag red dig, så visade sig att du var helt skänkeldöv eftersom att den förra ägaren bara suttit och hackat med sporrar, (jag har inget emot sporrar när dem används på rätt sätt). Så dem första gångerna i paddocken ägnades åt att få dig att gå framåt. Och det är ju en fördel när hästarna gör det. Så en dag kände jag att det var dags att rida ut, jag tyckte att jag lärt känna honom tillräckligt nu. Så jag och Stina skrittade först hela vägen ner till Säm. Bortsett från att Prince och Limit hoppade till två gånger så gick det jättebra. När vi red hemåt tänkte vi att vi provar att ta lite trav, hästarna travade på i ordentligt rask takt, och jag tyckte ju bara att det var bra att han var pigg. Sedan blev jag kanske lite för säker, för jag sa till Stina att vi skulle galopera, jag höll mig bakom Stina första gången och då gick det bra. Sedan när vi kom upp på vägen så slog det slint fullständigt i huvudet på honom, han drog förbi Limit i ordentlig fart, och då hade jag aldrig galoperat så fort i hela mitt liv. Men sedan kände jag att jag kunde kontrollera honom så då lät jag honom springa på. Och det ridpasset gick bra. Sedan en dag när jag och Alice skulle rida på Pekkas äng, så var han helt vild. Bokstavligen. När vi skulle galopera så tänkte jag att jag kan vara sist så kan jag bara styra in i Alice om jag inte skulle kunna hålla in honom. Men det passade inte herrn. Han drog förbi i en ruskig fart, och det var fortfarande lite småblött i gräset, så när han tog kurvan var vi väl ungefär millimeter, från att gå omkull. Jag tappade stigbygeln och han fortsatte galopera i samma takt uppför backen, när vi väl kom upp för backen så lyckades jag få stopp på honom. Och hur jag lyckades sitta kvar är fortfarande ett mysterium. Men iallafall, sedan när vi skulle galopera igen så stack han, och när jag försökte lugna honom så slog han bara upp huvudet, som tur var hade jag martingal så han nådde inte så långt, men han bockade och stegrade och studsade och allt möjligt. En annan gång när vi red ut så när vi skulle galopera skulle en annan tjej gå i förväg, för hon ville inte galopera så fort, men då väcktes ju såklart tävlingsinstinkten i Prince, så först bockade han, sen slog han upp med huvudet och sedan stack han. Som tur var hade den andra tjejen inte hunnit så långt, och han saktade av med detsamma när vi nådde fram till dem, men det värsta var att han skenade rakt igen om en kurva, så hade det kommit en bil hade vi vart så körda. Det här var näst sista gången jag fick rida honom, sista gången gick hur bra som helst när vi red ut. Sedan kom ägaren helt plötsligt på att han inte skulle vara kvar, som hon sa: Han har aldrig betett sig såhär innan och han mår dåligt. ÅRETS LÖGN! Han mådde hur bra som helst på Navstocka. Men där hade jag ju inget att säga emot, så putsväck bort med den hästen :(. Om han hade vart kvar hade jag haft honom på foder nu :(
En sxtonårig New Forest valack tror man ju att det ska vara en genomsnäll läromästare. Men icke det finns stora undantag kan jag säga.
Jag älskar dig Prince ♥
Även fast du var sån..
En fin dag kom det en d-ponny vid namn Prince, han var 16 år och en New Forest förövrigt en valack. Och det här var ju såklart den bästa dagen i mitt liv (trodde jag). Första gången jag red dig, så visade sig att du var helt skänkeldöv eftersom att den förra ägaren bara suttit och hackat med sporrar, (jag har inget emot sporrar när dem används på rätt sätt). Så dem första gångerna i paddocken ägnades åt att få dig att gå framåt. Och det är ju en fördel när hästarna gör det. Så en dag kände jag att det var dags att rida ut, jag tyckte att jag lärt känna honom tillräckligt nu. Så jag och Stina skrittade först hela vägen ner till Säm. Bortsett från att Prince och Limit hoppade till två gånger så gick det jättebra. När vi red hemåt tänkte vi att vi provar att ta lite trav, hästarna travade på i ordentligt rask takt, och jag tyckte ju bara att det var bra att han var pigg. Sedan blev jag kanske lite för säker, för jag sa till Stina att vi skulle galopera, jag höll mig bakom Stina första gången och då gick det bra. Sedan när vi kom upp på vägen så slog det slint fullständigt i huvudet på honom, han drog förbi Limit i ordentlig fart, och då hade jag aldrig galoperat så fort i hela mitt liv. Men sedan kände jag att jag kunde kontrollera honom så då lät jag honom springa på. Och det ridpasset gick bra. Sedan en dag när jag och Alice skulle rida på Pekkas äng, så var han helt vild. Bokstavligen. När vi skulle galopera så tänkte jag att jag kan vara sist så kan jag bara styra in i Alice om jag inte skulle kunna hålla in honom. Men det passade inte herrn. Han drog förbi i en ruskig fart, och det var fortfarande lite småblött i gräset, så när han tog kurvan var vi väl ungefär millimeter, från att gå omkull. Jag tappade stigbygeln och han fortsatte galopera i samma takt uppför backen, när vi väl kom upp för backen så lyckades jag få stopp på honom. Och hur jag lyckades sitta kvar är fortfarande ett mysterium. Men iallafall, sedan när vi skulle galopera igen så stack han, och när jag försökte lugna honom så slog han bara upp huvudet, som tur var hade jag martingal så han nådde inte så långt, men han bockade och stegrade och studsade och allt möjligt. En annan gång när vi red ut så när vi skulle galopera skulle en annan tjej gå i förväg, för hon ville inte galopera så fort, men då väcktes ju såklart tävlingsinstinkten i Prince, så först bockade han, sen slog han upp med huvudet och sedan stack han. Som tur var hade den andra tjejen inte hunnit så långt, och han saktade av med detsamma när vi nådde fram till dem, men det värsta var att han skenade rakt igen om en kurva, så hade det kommit en bil hade vi vart så körda. Det här var näst sista gången jag fick rida honom, sista gången gick hur bra som helst när vi red ut. Sedan kom ägaren helt plötsligt på att han inte skulle vara kvar, som hon sa: Han har aldrig betett sig såhär innan och han mår dåligt. ÅRETS LÖGN! Han mådde hur bra som helst på Navstocka. Men där hade jag ju inget att säga emot, så putsväck bort med den hästen :(. Om han hade vart kvar hade jag haft honom på foder nu :(
En sxtonårig New Forest valack tror man ju att det ska vara en genomsnäll läromästare. Men icke det finns stora undantag kan jag säga.
Jag älskar dig Prince ♥
Även fast du var sån..
Alla har vi vart små ridskoleungar
Saknad :(
Saknade, varje dag flera gånger i timman :(
Mål
Jag har funderat på det här med mål. Det klart att man ska sätta upp mål för sig själv, men det är ju ganska svårt att komma på vad man ska ha för mål, liksom jag ska bli bäst på fotboll, det är ju inte direkt ett kortsiktigt, utan det tar ju flera år att uppnå, iof är det ju inte så många som kommer uppnå en sån nivå. Men jag har bestämt mig för att sätta upp mål för 2012. Och med kortsiktiga räknar jag väl ungefär fram till sommaren, och långsiktiga blir resten.
Kortsiktiga mål:
*Först och främst, hitta en foderponny och bekanta mig med den.
*Starta en CR med vilken ponny som helst.
*Felfri runda på en CR
*Starta Lokal
*Felfri runda på Lokal
*Starta GOTA (Lagtävling inom hoppning)
*Bli bättre på att fota
*Gå ut sexan med fortsatt bra resultat på prov.
*Och så klart vara ärlig och snäll mot vänner och min kille ♥
Långsiktiga mål:
*Placering i Lokal
*Skaffa ett extra objektiv
*Börja sjuan och förhoppningsvis plugga som jag gör nu
*Hinna med allt, hästarna, plugg, och vänner
*Hitta många nya vänner på Tranäng, samtidigt som jag ska ha kvar så många gamla som möjligt
Fler mål dyker upp allteftersom.
Väder och vind!
Seriöst, är det bara jag som tycker att vädret är läskigt? Jag menar hur ofta har det vart 5 plusgrader och sol i december? Det har regnat mycket, och dem få snöflingor som kommit har inte stannat någon lång tid. Kan det här vara ett tecken på att miljön kommer ändras, på riktigt? Inte bara som man har hört folk prata om.... Jag kanske bara inbillar mig men ändå liksom.... Äsch nu skulle folk säga att jag bara löjlar mig, men tänk om...
Memories
Veron <3
Tiden då man var liten och kort, och aldrig behövde bekymra sig om ålder och längd
Tiden då det största bekymret var vilken kompis man skulle leka med nästa dag
