Tålamod
Tålamod, ett ord som tåls att fundera på. Vissa har det, och det ska man vara glad över. Och jag är såklart en utav dem som inte fått något tålamod. Vet inte hur ni kära bloggläsare beter er när ni tappar tålamodet helt. Men när jag blir riktigt arg, då är det inte kul att vara i närheten. Det kan ju ni som känt mig länge instämma om. T.ex, en gång när bussen var en halv timme sen, då var vi alla riktigt arga, och jag var ju såklart argast. En halv timme tänker ni, vad är det att jag upp sig för? Jo det väldigt mycket att jaga upp sig för. Jag kan tycka att det är okej om man har en vettig andledning. Fast nu var det ju då såhär, att när vi kom in i bussen. Så sa han att han hade glömt. Att han trodde att vi skulle hämta oss kvart i två, men tjena vi har ju slutat ett på fredagar hela terminen. Plus att när bussen aldrig kom så smsade jag min kompis som åker med en annan taxi, och hon hade sett honom ute vid en rastplats. Och när jag berättade det så börjar han argumentera om att "nä du har väl inga kompisar?" Är det normalt beteende av en vuxen i 50 årsåldern? Nej. Så då blir ju jag såklart ännu argare, och mina kompisar också, och dem talade ju bestämt om för honom att dem var mina kompisar. Men det slutade med att vi skrek halva vägen hem. Så för er som var med då. Ja, jag kan bli arg!
Kommentarer
Trackback
