Prince <3
Bara för att du är så enormt saknad och att du var så speciell måste jag bara berätta om dig ♥
En fin dag kom det en d-ponny vid namn Prince, han var 16 år och en New Forest förövrigt en valack. Och det här var ju såklart den bästa dagen i mitt liv (trodde jag). Första gången jag red dig, så visade sig att du var helt skänkeldöv eftersom att den förra ägaren bara suttit och hackat med sporrar, (jag har inget emot sporrar när dem används på rätt sätt). Så dem första gångerna i paddocken ägnades åt att få dig att gå framåt. Och det är ju en fördel när hästarna gör det. Så en dag kände jag att det var dags att rida ut, jag tyckte att jag lärt känna honom tillräckligt nu. Så jag och Stina skrittade först hela vägen ner till Säm. Bortsett från att Prince och Limit hoppade till två gånger så gick det jättebra. När vi red hemåt tänkte vi att vi provar att ta lite trav, hästarna travade på i ordentligt rask takt, och jag tyckte ju bara att det var bra att han var pigg. Sedan blev jag kanske lite för säker, för jag sa till Stina att vi skulle galopera, jag höll mig bakom Stina första gången och då gick det bra. Sedan när vi kom upp på vägen så slog det slint fullständigt i huvudet på honom, han drog förbi Limit i ordentlig fart, och då hade jag aldrig galoperat så fort i hela mitt liv. Men sedan kände jag att jag kunde kontrollera honom så då lät jag honom springa på. Och det ridpasset gick bra. Sedan en dag när jag och Alice skulle rida på Pekkas äng, så var han helt vild. Bokstavligen. När vi skulle galopera så tänkte jag att jag kan vara sist så kan jag bara styra in i Alice om jag inte skulle kunna hålla in honom. Men det passade inte herrn. Han drog förbi i en ruskig fart, och det var fortfarande lite småblött i gräset, så när han tog kurvan var vi väl ungefär millimeter, från att gå omkull. Jag tappade stigbygeln och han fortsatte galopera i samma takt uppför backen, när vi väl kom upp för backen så lyckades jag få stopp på honom. Och hur jag lyckades sitta kvar är fortfarande ett mysterium. Men iallafall, sedan när vi skulle galopera igen så stack han, och när jag försökte lugna honom så slog han bara upp huvudet, som tur var hade jag martingal så han nådde inte så långt, men han bockade och stegrade och studsade och allt möjligt. En annan gång när vi red ut så när vi skulle galopera skulle en annan tjej gå i förväg, för hon ville inte galopera så fort, men då väcktes ju såklart tävlingsinstinkten i Prince, så först bockade han, sen slog han upp med huvudet och sedan stack han. Som tur var hade den andra tjejen inte hunnit så långt, och han saktade av med detsamma när vi nådde fram till dem, men det värsta var att han skenade rakt igen om en kurva, så hade det kommit en bil hade vi vart så körda. Det här var näst sista gången jag fick rida honom, sista gången gick hur bra som helst när vi red ut. Sedan kom ägaren helt plötsligt på att han inte skulle vara kvar, som hon sa: Han har aldrig betett sig såhär innan och han mår dåligt. ÅRETS LÖGN! Han mådde hur bra som helst på Navstocka. Men där hade jag ju inget att säga emot, så putsväck bort med den hästen :(. Om han hade vart kvar hade jag haft honom på foder nu :(
En sxtonårig New Forest valack tror man ju att det ska vara en genomsnäll läromästare. Men icke det finns stora undantag kan jag säga.
Jag älskar dig Prince ♥
Även fast du var sån..
En fin dag kom det en d-ponny vid namn Prince, han var 16 år och en New Forest förövrigt en valack. Och det här var ju såklart den bästa dagen i mitt liv (trodde jag). Första gången jag red dig, så visade sig att du var helt skänkeldöv eftersom att den förra ägaren bara suttit och hackat med sporrar, (jag har inget emot sporrar när dem används på rätt sätt). Så dem första gångerna i paddocken ägnades åt att få dig att gå framåt. Och det är ju en fördel när hästarna gör det. Så en dag kände jag att det var dags att rida ut, jag tyckte att jag lärt känna honom tillräckligt nu. Så jag och Stina skrittade först hela vägen ner till Säm. Bortsett från att Prince och Limit hoppade till två gånger så gick det jättebra. När vi red hemåt tänkte vi att vi provar att ta lite trav, hästarna travade på i ordentligt rask takt, och jag tyckte ju bara att det var bra att han var pigg. Sedan blev jag kanske lite för säker, för jag sa till Stina att vi skulle galopera, jag höll mig bakom Stina första gången och då gick det bra. Sedan när vi kom upp på vägen så slog det slint fullständigt i huvudet på honom, han drog förbi Limit i ordentlig fart, och då hade jag aldrig galoperat så fort i hela mitt liv. Men sedan kände jag att jag kunde kontrollera honom så då lät jag honom springa på. Och det ridpasset gick bra. Sedan en dag när jag och Alice skulle rida på Pekkas äng, så var han helt vild. Bokstavligen. När vi skulle galopera så tänkte jag att jag kan vara sist så kan jag bara styra in i Alice om jag inte skulle kunna hålla in honom. Men det passade inte herrn. Han drog förbi i en ruskig fart, och det var fortfarande lite småblött i gräset, så när han tog kurvan var vi väl ungefär millimeter, från att gå omkull. Jag tappade stigbygeln och han fortsatte galopera i samma takt uppför backen, när vi väl kom upp för backen så lyckades jag få stopp på honom. Och hur jag lyckades sitta kvar är fortfarande ett mysterium. Men iallafall, sedan när vi skulle galopera igen så stack han, och när jag försökte lugna honom så slog han bara upp huvudet, som tur var hade jag martingal så han nådde inte så långt, men han bockade och stegrade och studsade och allt möjligt. En annan gång när vi red ut så när vi skulle galopera skulle en annan tjej gå i förväg, för hon ville inte galopera så fort, men då väcktes ju såklart tävlingsinstinkten i Prince, så först bockade han, sen slog han upp med huvudet och sedan stack han. Som tur var hade den andra tjejen inte hunnit så långt, och han saktade av med detsamma när vi nådde fram till dem, men det värsta var att han skenade rakt igen om en kurva, så hade det kommit en bil hade vi vart så körda. Det här var näst sista gången jag fick rida honom, sista gången gick hur bra som helst när vi red ut. Sedan kom ägaren helt plötsligt på att han inte skulle vara kvar, som hon sa: Han har aldrig betett sig såhär innan och han mår dåligt. ÅRETS LÖGN! Han mådde hur bra som helst på Navstocka. Men där hade jag ju inget att säga emot, så putsväck bort med den hästen :(. Om han hade vart kvar hade jag haft honom på foder nu :(
En sxtonårig New Forest valack tror man ju att det ska vara en genomsnäll läromästare. Men icke det finns stora undantag kan jag säga.
Jag älskar dig Prince ♥
Även fast du var sån..
Kommentarer
Trackback
